Morgonsoffan

DSCN0104

 

Många av er gamla läsare kanske saknar alla bilder, främst på barnen. Läget är den att Charlie numera säger nej till att bli fotad, även till att det läggs ut bilder på honom. (Ibland gör han undantag, säger: ”okej, den är okej, pappa.”

Så därför blir det inte så mycket sköna bilder, och det grämer mig ( inte att jag inte får lägga ut, men att jag inte ens får plåta honom), för ibland ”ser jag” fantastiska bilder. Som typ den här ovan – den här smygtog jag, och frågade honom direkt efteråt om jag fick behålla den.

Men de två stora barnen är linslusar, så kommer på dom desto mer.

Starstruck

IMG_7001

 

På bilden här ovan ser man ett tidningsutklipp från Kvällsposten – det är från sommaren 1980 i Båstad. På bilden ser man Björn Borg, som då var bäst i världen och en av världens främsta sportprofiler. En superstjärna.

Det inringade är min arm, hand och autografblock. Tre matcher i rad, kvartsfinal, semifinal och även finalen var jag en av alla ungdomar som sträckte fram våra block efter matcherna, i hopp om att få en autograf. Och inte sällan var just mitt block precis vid honom, vid hans hand – men jag föll alltid på mållinjen. Det blev ingen autograf den där sommaren.

(Jag fick en autograf tre, fyra år senare när min pappa tog en åt mig när han träffade på Björn Borg på Tennisstadion.)

För två år sedan skulle jag spela tennis i en hall här i stan. Jag var ombytt och satt vid receptionen/cafét och väntade på min partner.

Då kommer Björn Borg in.

Shit pommes fritte! Jag har sett många stora namn i mina dagar, till och med hälsat på några av dom, men det här. Det här var stort. Faktiskt första gången som jag såg honom live ( bortsett från på tennisbanan).

Och det kändes så overkligt. Jag har aldrig haft någon större idol än Björn Borg. Jag växte upp på 70-talet, spelade tennis och såg alla hans matcher. Jag satt till och med uppe på nätterna och lyssnade när han spelade i USA. Björn Borg var störst!

Och här stod han nu. Livs levande.

Jag var så skakad. Jag ville gå fram och be om en autograf, ta en bild ihop, bara göra nåt.

Men jag vågade inte. Jag satt kvar och tittade i smyg på honom. Velade, ville, övervägde, tvekade.

Men så vet jag inte vad som hände, men helt plötsligt stod jag där framfört honom och stammade:

”Eh, ursäkta Björn, men får jag ta en bild med dig?”

Och han, hur cool som helst.

”Självklart!

Topp 10 mina bästa stunder i livet.

 

bild-1033