Jag tycker det är viktigt att vara tydlig med vad man tycker om man kandiderar till Sveriges riksdag. Vi har ju demokrati i det här landet och med folkstyret kommer ju också ett ansvar för de som får förtroendet att representera.

Jag tänker här redogöra för vem jag är och vad jag vill med min kandidatur, var jag står i de politiska frågorna som engagerar mig och hur jag ser lösningar på de problem som finns i samhället idag. Helt enkelt vad du får om du väljer att rösta på mig (kryssa mitt namn).

 

När det gäller mig som person har folk haft åsikter och synpunkter i över tjugo år. Jag har hört det mesta.

Jag har under alla år fått jobba mot fördomar. Något som jag tror grundar sig i att folk bara har mediabilden av mig. Dom vet inte vem den riktiga Martin är.

När jag började skriva böcker för åtta år sedan fick jag höra att det kunde jag väl inte göra. Inte kunde väl ”Robinson-Martin” skriva böcker.

En recensent skrev till och med att jag tydligen skulle komma ut med en bok, men den hade han inga förhoppningar om. Han hade alltså inte ens läst boken.

En annan recensent skrev att min bok var så pass bra att hon misstänkte att jag inte hade skrivit den själv.

Och så där lät det. Tills det visade sig att jag tydligen kunde skriva, och att läsarna uppskattade både mitt sätt att skriva och mitt sätt att besätta en historia på.

 

 

                      VARFÖR POLITIKEN?

 

När jag för lite mer än ett år sedan bestämde mig för att ge mig in i politiken var det fler som höjde på ögonbrynen och undrade vem jag var och på vilket sätt jag skulle kunna bidra. Vad kunde jag om politik?

Än en gång fanns det fördomar att bekämpa.

Så det var bara att börja visa vad jag hade att komma med, ställa upp på paneldiskussioner, åka på möten med andra politiker runt om i landet, prata på större möten och så ta samtalen och diskussioner med alla nyfikna i korridorer, fikarum och vid lunchbordet. Det var många som ville känna mig på pulsen, testa mig – det kände jag.

Men sakta men säkert kände jag att jag för varje samtal, för varje möte fick jag mer och mer förtroende, mer respekt. Det började droppa in mail efter mail från folk i partiet som hejade på mig och som uttryckte sin positiva optimism över att jag valt att engagera mig. Några av dom var så pass raka att de till och med skrev att de från början hade varit skeptiska över att jag gått med i partiet och kandiderade men nu hade fullt förtroende och att jag skulle komma att göra ett bra jobb om jag blev vald till riksdagen.

Det gav mig bra med bränsle för att satsa hundra procent.

 

 

                              MITT MÅL

 

Så vad skulle jag jobba med då ifall jag kom in i riksdagen? Vad är det som jag kan tillföra och på vilket sätt kan jag bidra, varför behövs jag där?

Det är rättspolitiken, trygghetsfrågorna. Den kan jag och jag vet vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag känner mig trygg med allt som har med polisen att göra. Och de områden inom rättspolitiken som jag själv inte aktivt har jobbat med, som till exempel tullens eller åklagarnas, ligger ändå så pass nära det jag ägnat halva mitt liv åt att jag lätt kan förstå och sätta mig in deras problematik.

Jag skulle ägna mycket tid åt att belysa de brister som finns inom lagstiftningen, fördjupa mig i hur de kan lösas, söka efter bra lösningar, Jag skulle jobba för att polisen får de ”verktyg” de behöver. Det kan handla om att ta fram förslag till förbättringar och ändringar av de lagar som finns och att ta fram förslag på nya lagar, allt för att underlätta och bereda vägen för ett nytt modernt polisarbete och effektivisera polisen och de övriga brottsbekämpande myndigheterna.

Brottsligheten idag ser inte ut som för trettio år sedan. Våldet har blivit råare, respekten för rättskipande myndigheterna har minskat och ny brottslighet har tillkommit.

Polisen måste få möjlighet att kunna jobba med rätt förutsättningar.

 

Jag kommer även aktivt bevaka hur politiken förs när det gäller lag och ordning, brott och straff. Jag kommer aldrig ducka för att ta debatt och jag kommer alltid vara den som reagerar om något är fel. Rättspolitiken är viktig och den får inte misskötas. Och detta oavsett vilken falang som styr landet.

 

 

          

                              FLER POLISER

 

Polisen ska komma när man ringer dom, har vissa politiker som mål. Det hörs ofta. Jag vill gå ett steg längre– polisen ska finnas på plats innan man behöver ringa.

Jag ska förklara varför.

Polisen jobbar på tre sätt; den förebygger brott, den ingriper mot brott och den utreder brott. Ifall polisen lyckas förebygga brott kommer den inte behöva ingripa mot lika många brott och en följd av detta blir också att färre brott behövs utredas.

Brottsligheten minskar.

Det här är varför det behövs FLER poliser. Idag finns det inte tillräckligt många poliser så att det brottsförebyggande arbetet kan fungera ordentligt. De poliser som finns måste i stor utsträckning åka på akuta uppdrag, ingripa mot brott. En annan stor grupp poliser måste utreda de brotten.

För att det brottsförebyggande arbetat skall fungera måste poliserna i ett område få jobba i fred. De måste få vara på plats utan att behöva lämna för andra uppdrag. De måste få verka i sittområde.

Det behöver inte finnas poliser i varje kvarter, det behovet finns inte, men det finns områden där behovet av närvarande poliser är högre än på andra platser. Vi har i media läst om de så kallade särskilt utsatta områdena. Det finns ett femtiotal i Sverige. Där måste polisen finnas dygnet runt, året runt och i en numerär som gör att arbetsmiljön också känns bra för poliserna. Rent konkret kanske vi pratar om 20-30 poliser som tjänstgör samtidigt. Och det är viktigt att det är samma poliser, som kan skapa relationer och bygga förtroende med de boende.

Det har visat sig att i de områden där poliserna har lyckts jobba brottsförebyggande, där de har fått jobba i fred och där de har fått bli ett naturligt inslag i gatubilden, där har också brottsligheten minskat och fler brott klarats upp. De boende som inte är kriminella, vilket är de allra flesta, ser att poliserna är på deras sida och kontakten med polisen blir inte lika spänd. Att prata med polisen och även tipsa polisen blir naturligt.

Idag när jag träffar på tonåringar från utsatta områden berättar de att de från förskoleålder får höra från äldre ungdomar att polisen är fiende, att man inte kan lita på dom och att man inte ska prata med dom.

Förtroende och relationer skapas på plats och under tid. Och synen på polisen måste förändras i de utsatta områdena. Det kan bara göras genom det brottsförebyggande arbetet.

Det här är enav anledningarna till varför det behövs fler poliser.

En annan anledning till varför det behövs fler poliser är att arbetsmiljön för poliser påverkas av hur många poliser det finns. Få poliser innebär mer övertid, fler helger, fler nätter och sämre möjlighet att få semester på sommaren. Det sliter att jobba skift och det behövs ledighet mellan passen. Idag slutar det fler poliser än det utbildas och många av de som slutar pekar på arbetsmiljön som anledning (och lönen).

 

 

                   POLISUTBILDNINGEN

 

Jag vill jobba för att polisutbildningen blir bättre. Jag vill se en grundutbildning som är tre år där poliserna lär sig ordningspolistjänst, det vill säga ”polisen på gatan i uniform” och kriminalpolistjänst, att utreda brott. Det ska vara basen.

I utbildningen skall det finnas utrymme för rejält med praktik där de studerande får tillbringa flera månader med en och samma handledare. Att se och höra från en erfaren polis på fältet och samtidigt få prova sina vingar slår all träning och övningar med figuranter på polisutbildningen. Praktik är viktigt.

Efter de tre åren är man färdig polis och bör placeras i uniformerad yttre tjänst. Vill man sedan söka sig till andra tjänster, specialavdelningar eller bli specialistutredare, då skall det finnas kurser för detta, antingen genom den enhet man söker till eller genom polisutbildningens försorg.

Om polisutbildningen skall vara akademisk eller inte har jag ännu inte fått någon riktigt bra motivering till varför den skall vara en akademisk utbildning mer än att då kan man forska vidare i ämnet polis. Och handlar det om en definitionsfråga som inte påverkar utbildningen har jag inga problem med det, men att göra polisutbildningen mer teoretisk och mindre praktisk tycker jag är helt fel.

Jag tycker att polisutbildningen skall vara betald och att ingångslönen för en polis skall höjas från 25 000 till 28 000 och sedan skall en polis efter sex år tjäna 32 000 (idag är den siffran 28 000).

 

                 

                 STRAFF FÖR VARJE BROTT

 

Jag vill se krafttag mot kriminaliteten. Vi har under allt för många år testat den mjuka linjen där det är mer fokus på gärningsmannen framför brottsoffret.

Nu måste vi tänka om, sätta ner foten rejält. De personers om håller på med kriminalitet idag är hårdare, brutalare och mer hänsynslösa än vad ”buset” var på 70 och 80-talet. Och den grova kriminaliteten har sjunkit långt ner i åldrarna.

Vi kan inte ha det så här. Nu måste man från politikerhåll markera rejält, ta tillbaka mark, visa att brott aldrig kan löna sig och att brott aldrig skall accepteras. Straff är ett sätt för samhället att markera.

Idag har vi i Sverige ett system som gör att en brottsling som begår ett rån och ett par dagar senare begår en stöld förmodligen inte kommer dömas för stölden. Det kallas åtalsunderlåtelse. Åklagaren åtalar bara för det grövsta brottet.

Ett annat exempel är om en livsstilskriminell har begått tre stölder på ett varuhus, ifall han begår tre stölder till så kommer det inte påverka det straff han får, han kommer med största sannolikhet dömas för sex stölder men få samma straff som om han bara begått en stöld.

Det här är såklart fel, tycker jag. Varför kan inte en person med sex stölder dömas för varje stöld, låt säga att straffvärdet för en stöld är två månaders fängelse, då skulle sex stölder ge ett år.

När jag pratar med jurister om det här pratar de om straffvärdet. De menar på att till exempel två grova misshandlar kan inte ha samma straffvärde som en våldtäkt. Eller tio inbrott (grov stöld) kan inte ha högre straffvärde än rån.

Jag vill mena på att man inte ska sätta brott mot varandra utan låta individens handlingar styra straffet. Jag tycker våldtäkt är ett hemskt brott och det skall rendera i ett högt straff. Jag tycker också att en person som gång på gång gör intrång i människors hem och stjäl saker också skall få ett rejält straff. Det är samhällets sätt att visa att vi inte tolererar att folk lever på brott.

Man ska dömas för varje brott man begår, oavsett nivå på brottet.

 

 

 

            UNGDOMSBROTTSLIGHETEN

 

 När det kommer till ungdomsbrottsligheten så är det ett svårt ämne, det är komplicerat, och anledningen är att det handlar om unga människor, inte sällan med en jobbig uppväxt, dåliga skolresultat och som från unga år har hamnat i fel sällskap.

Det har visat sig att många av de unga män som redan före de blivit myndiga är grovt kriminella saknar en manlig förebild. Pappan finns inte, har aldrig funnits, eller är själv kriminell, kanske sitter i fängelse. Ungdomen söker då förebilder hos andra äldre kriminella ungdomar.

Jag skulle vilja se att man i mycket tidig ålder, före tonåren, gör rejäla insatser mot de ungdomar som då har börjat visa tendenser på att vara på väg åt fel håll. En närvarande polis som dagligen möter de här ungdomarna är bra på att se det här, att se de ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Men det räcker inte med det, polisen har inte mandat och kan inte omhänderta och omplacera en ungdom. Därför måste de sociala insatserna bli mycket mer effektiva. Det behövs många fler uppsökande verksamhetsgrupper, socialsekreterare på fältet. De behövs mycket fler BRA ungdomshem med bra och drivna vuxna förebilder som kan jobba med de här barnen och ungdomarna. Och det måste få vara lite tufft, det går inte att tro att en femtonåring är ”botad” efter bara ett par månader på ett hem. Han kanske måste vara där i ett år, och sedan bli placerad i ett fosterhem femtio mil från det område där han har sina gängkompisar. Det här handlar inte om tusentals ungdomar, det är de allra värsta, kanske hundra i hela landet.

De sociala myndigheterna måste få mer resurser även de.

Jag är emot att det finns straffrabatter för ungdomar som döms till fängelse, men jag vill se alternativa straff till fängelse. Jag tänker på hur det i andra länder finns läger där före detta militärer jobbar med särskilt svåra ungdomar som är kriminella. Där ungdomarna bryts ner och sedan byggs upp. Det har visat sig att det har fungerat väldigt bra.

 

 

                          EFTER FÄNGELSET

 

Vi måste jobba med är hur vi tar hand om de som dömds till fängelsestraff och sedan kommer ut i frihet igen. Idag är det inte ovanligt att den frigivne förlorat både jobb och bostad i samband med att den placeras på anstalt. Just är det gäller bostad måste det ses över ifall en dömd brottsling kan få behålla kontraktet ifall det är en hyreslägenhet. Naturligtvis med villkor, att man underkastar sig den vård och de program som man erbjuds under fängelsetiden, att man sköter sig. Det finns idag flera bra organisationer som kommunen kan samarbeta med i den här frågan. Och tanken är naturligtvis att på bästa sätt återanpassa de frigivne till en tillvaro där han eller hon inte behöver begå brott för att kunna leva.

 

          

                     BEREDSKAPSPOLISEN

 

Vi hade i Sverige på 80 och 90-talet beredskapspoliser. Det var civila som hade en kort polisiär utbildning och som regelbundet övade och fortbildades. Dessa personer jobbar i grupp, i polisuniform, ihop med en ordinarie polis. De här poliserna kan användas vid olika situationer, till exempel hade de kunnat användas i samband med bränderna i somras.

Jag var själv gruppchef i en grupp beredskapspoliser på 90-talet och det fungerade alldeles utmärkt.

 

                             

                                    TULLEN

 

Jag vill se att tullen får utökade möjligheter till att kontrollera bilar och personer som lämnar landet. Idag går det att stjäla en bil och åka direkt till en färja och två timmar efter stölden lämna landet med bilen. Jag skulle vilja se ett system där du är skyldig att visa upp ett intyg från ägaren av bilen att du får lämna landet med den, om det inte är du som ägare som själv kör bilen. Det här intyget skall du vara skyldig att visa upp för tullen. Ett bra sätt att minska utförsel av stulna bilar.

Jag vill även ge tullen möjlighet att genomsöka bilar (som lämnar landet) i syfte att hitta stöldgods. Självklart skall de även kunna frihetsberöva personer tills polis eller utredande personal från tullen kommer till plats.

Jag vill även se obligatorisk beväpning av samtliga tulltjänstemän i yttre tjänst.

 

    

       KONKRETA FÖRÄNDRINGAR FÖR POLISEN

 

Idag är det ett problem med vittnen och målsägande som skräms till tystnad, inte sällan genom hot. Det är ett hot mot hela systemet. Ett vittne måste våga vittna. Jag tycker att brottet övergrepp i rättssak, att hota ett vittne skall skärpas, straffet måste skärpas rejält. Likaså brott mot personer som jobbar inom polis, åklagare och domstolsväsendet. Det skall vara automatisk häktning och högt straffvärde. Det skall vara så hårt att det inte lönar sig.

 

Jag är för att det är automatisk utvisning av utländska medborgare som begår en viss typ av brott. Och en förlängning på detta att det även blir rejäla straff för en person som trots utvisning återvänder.

Jag vill se det straffbart att inte göra som polisen säger. För att ta ett exempel så kan en polispatrull stanna en bil med fyra kända kriminella. Samtidigt som en polis kontrollerar föraren kliver de andra tre ut ur bilen. Situationen blir då svår att kontrollera. Polismannen på plats skall då kunna beordra de tre att sätta sig i bilen alternativt sätta sig ner vid kanten. Idag finns inte den möjligheten. I England till exempel är det straffbart att inte göra som en polisman säger i liknande situation och det används flitigt och fungerar. Syftet får dock aldrig vara annat än att säkerställa situationen.

 

Jag vill jobba för en moderna lag gällande användandet av handfängsel och jag vill se över polisens rättigheter att använda blåljus och siren.

 

 

SAMMANFATTNING

 

* Jag kommer försöka bekämpa brott genom politik.

* Mitt mål är att det ska vara jobbigt att vara kriminell i Sverige och att svensk polis får de medel och verktyg de behöver för att se till att det blir så.

* Polisen skall bli ett naturligt inslag i gatubilden.

* Straffen och synen på brott måste ändras.

* Ungdomar som begår brott skall tas om hand tidigt.

* Tullen skall få mer befogenheter.

 

 

                              ÖVRIG POLITIK

 

Det är rättspolitiken jag brinner för och det är där jag kan göra skillnad. Men självklart tycker jag även i andra politiska frågor. Här kommer ett axplock.

 

Immigration – Sverige skall fortsätta vara ett land som hjälper. Vi ska ha en human men också realistisk migrationspolitisk. Det är kommunerna som vet hur många personer som de kan ta emot, de vet hur många de klarar av att ge bostad, skolplatser, jobb, hur många de kan ta emot ekonomiskt. Det måste vara det som styr.

Jag vill att EU tar ett större ansvar. Det kan inte vara så att vissa länder drar ett större lass än andra, där MÅSTE det till en förändring.

 

Integration – Viktigt att de som kommer till Sverige snabbt lär sig språket och snabbt hamnar i arbete. I början får det vara enkla jobb, där lönen motsvarar den bidragsnivå som annars fastslagits. Vi har alla haft ett första jobb och någonstans måste man börja.

 

Skolan – Jag har tre barn som går i grundskolan. Jag har sett både det sämsta och det bästa med svensk skola. Jag har sett rektorer som saknar handlingsförmåga och jag har sett lärare som gjort mer än vad som kan krävas av dom. Det ÄR för stor skillnad på skolorna idag. Därför måste staten ta över ansvaret från kommunerna så det blir en mer likvärdig skola över hela landet.

Lärarna måste få vara lärare. Därför är det viktigt att klasserna inte är för stora och att lärarna får den hjälp de behöver med det administrativa. Min pappa är gammal lärare och jag har sett hur mycket det är att göra utöver själva undervisandet.

Det måste råda ordning och reda i klassen, det måste vara finnas ro för studier. Därför vill jag se att skolan får ett utökat mandat att kunna plocka bort elever som inte kan sköta sig. Självklart skall det finnas en plan för dom och före en elev tvingas till byte av skola måste insatser göras.

Alla elever är individer och de utvecklas olika. Stödundervisning till de som behöver det men även extraundervisning till de som har det lätt för sig. Målet måste vara att alla elever skall ha godkända betyg efter årskurs nio.

 

Där har ni lite kort vem jag är och vad jag vill. Det finns mer.

 

Kryssa Martin Melin, nummer 12 på Liberalernas riksdagslista i Stockholms län.

(Vill du kryssa mig men bor utanför Stockholms län – maila [email protected] och be do skicka dig ”rikslistan”. Där finns jag på plats 43.)

 

 

Varför vill jag till riksdagen? Varför vill jag kasta mig in i politiken?
Svaret är att jag vill förändra, förbättra, försöka göra en skillnad.

      Jag har länge försökt höras och synas i sammanhang där jag kan få min röst hörd när det gäller polisfrågorna. Jag har skrivit debattartiklar, inlägg på Facebook och suttit i morgonsoffor. Jag har varit aktiv på sociala medier och hållit föreläsningar.
      Jag brinner verkligen för att vi i Sverige skall ha en bra, professionell och väl fungerande poliskår. Vi ska vara bäst i världen på brottsbekämpning.
     Jag känner inte riktigt att det jobb jag gjort hitintills har givit de resultat jag vill. Även fast jag ofta får positiv resons på det jag säger eller skriver, inte minst från kollegor, så vill jag att det skall ”hända” något. Jag vill se en mer synlig förändring.

     Jag kan skriva ett inlägg på Facebook och det når två och en halv miljon användare, delas 25 000 gånger och gillas av över 45 000 personer.
      Men det ger ingen effekt. Även fast jag vet att det lästas av såväl justitieministern som andra höga politiker så nå det inte fram det jag vill säga.
     Därför bestämde jag mig i våras att jag skulle ge politiken ett försök. Jag bestämde mig för att försöka kandidera till riksdagen.

     Och valet av parti var inte svårt. Liberalerna hade – tyckte jag – varit det parti som mest tog poliskrisen på allvar. Liberalerna var det parti som gång på gång tog debatter i riksdagen och som lade fram lagförslag och belyste hur illa det var ställt. Det var uppenbart att det var ett parti som ville förändra.

     Jag kom i kontakt med flera av politikerna i partiet och fick en bra känsla. Visst, politiker, med allt vad det innebär, men ändå genuin på något sätt. Och de hade glöd. Och det är viktigt.   
     Man måste våga tro på det man vill och man måste vilja det man tror på.
     Jag tror på att Sverige kan få världens bästa polis, att vi kan få det här samhället att bli tryggare och säkrare. Att brottsbekämpning blir något vi alla ställer oss bakom, att det det goda viner över det onda.
     Det ska vara jobbigt att vara kriminell i Sverige. Brott ska inte löna sig.
     Det är det som jag vill jobba med, det är det som jag vill ge ett försök att få till.
     Det skall vara tryggt att bo i Sverige!

Därför kandiderar jag till riksdagen.